Prestationsångest

Är du också bekant med detta tillstånd? Att känna dig misslyckad redan innan du försökt. Att inte våga prova för att du är rädd för att misslyckas. Att jämföra dig med andra och därmed alltid tycka att du är sämre…

Jag är tyvärr mycket bekant med denna känsla, en känsla jag verkligen mår dåligt av. En känsla jag helst skulle vilja ta bort, men som samtidig är en del av mig… Men vem/vad skulle jag vara, om jag inte hade förmågan att känna denna känsla? Då hade jag varit en mer självsäker person som hade vågat ta för sig av livet på ett helt annat sätt. Jag hade inte tvivlat på mig själv. Jag hade inte jämfört mig med andra. Jag hade inte sett nedvärderande på mig själv, som jag så ofta har gjort.

Men idag är jag är så stolt över mig själv över att ha uppräckt detta. Jag är förundrad över att det känns på ett helt annat sätt när jag blivit införstådd med hur det har varit under större delen av mitt liv. Jag är tacksam för att det ALDRIG är för sent för att börja om och starta på nytt!

Här kommer bra tips på att hantera prestationsångest: http://www.bup.se/sv/Rad-och-fakta/Artiklar/8-tips-for-att-hantera-prestationsangest/

http://www.devote.se/artiklar/saa-hanterar-du-din-prestationsaangest-6-konkreta-tips-5425

Hur har du det i ditt liv? Tävlar du med allt och alla utan att vara medveten om det? Gör du allt för att framstå som duktig, hurtig, omtänksam och perfekt? Ja, då kan det vara dags att se över varför. Blir du lyckligare av att vara “bättre” än någon annan? Blir du en bättre människa av att ha ett perfekt yttre? Blir du mer älskad för att du glömmer dig själv till förmån för andra? Är du mer värd om du har pengar och har råd att ut och resa? Eller om du har mycket prylar och de nyaste kläderna? Frågor som jag vet kan provocera… men kolla gärna djupare i dig. Vad är sant för dig i allt detta? Vad är värde för dig? Vem/vad ser du upp till? Vi påverkas otroligt mycket av vår omgivning och vår uppväxt här… ♥️

Jag upplevde prestationsångest extra tydligt för drygt ett år sen då jag och min man började träna tillsammans med några av hans kompisar och för att lära oss att äta rätt, gå ner i vikt mm. För mig handlade det mest om att komma igång att träna, men jag blev så påverkad av allt “matprat” och prat om vikt, jämförelser, hur långt och fort man kunde springa osv. Jag märkte att jag började må sämre och sämre ju mer jag kämpade och det gjorde mig inte ett dugg lyckligare av att ha lyckats gå ner de där 5 kilona som jag kämpat med, snarare tvärt om.. Detta gjorde att jag istället gav upp och kände ett enormt motstånd till att gå till gymmet alls, då detta ställe bara fick mig att må dåligt pga jämförande och prestationsångest..

Jag är ändå tacksam för att jag gjorde detta och fick syn på denna egenskap och känsla av misslyckande som jag burit med mig under alla år. Så inget ont som inte för något gott med sig. Jag har så sakteliga börjat längta efter gymmet igen och längtar efter att få svettas och att få ta i. Men nu är det sviterna efter en tuff influensa som sätter stopp för mig. Men snart så!! 🤩

Det är så mycket viktigare att göra det man verkligen vill och inte bara göra det man tror att man måste…

Ha en fin påsk 🐣🐣 och kom ihåg att du är tillräckligt bra, precis som du är just nu! Det är våra tankar om oss själva som får oss att må dåligt. Stanna upp. Andas. Njut. Lek. Busa. Ha kul!! 😍

Bilder och bus från Barnens Hus i Tidaholm. 😘

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>